Mina inre röster

Jag har under senare år ägnat mig åt att göra mig själv uppmärksam på mitt inre tankeflöde. Jag har märkt att det hela tiden pågår en massa tankeprocesser som utifrån observation av omvärlden formulerar hypoteser, värderar och drar slutsatser. Detta är vad man inom kognitiv beteendeteori skulle kalla för automatiska tankar. Vad som är speciellt med dem är att de sker mer eller mindre omedvetet och därför kan vara svåra att observera.

I början var det ganska krångligt att lyckas fånga upp tankarna och lyfta fram dem till en medveten nivå, men nu sker det rätt så mycket på automatik. Det är faktiskt ganska roligt att observera sitt eget automatiska tänkande. Själv har jag till exempel upptäckt hur mycket dumma saker jag tänker hela tiden. Särskilt när jag blir osäker och otrygg.

Jag har formulerat en liten topografisk modell över hur tankarna yttrar sig. Det är förstås bara ett försök att konkretisera och förenkla något som är väldigt diffust till sin natur, men det känns ändå hyggligt träffande som beskrivning. Oftast ter det sig som att jag har två separata tankespår eller röster som maler i huvudet på mig. Jag har döpt dem till Förnuftet och Borderlinerösten och de är aldrig någonsin överens. Vilken av dem som har starkast styrkraft på mitt handlande varierar med humör och situation, men jag har märkt att det underlättar i beslutsfattandet att jag blivit bättre på att uppmärksamma båda.

Förnuftet talar ganska lugnt och sakligt. Det hetsar aldrig upp sig utan tar ställning till all tillgänglig information och försöker dra så korrekta slutsatser som möjligt. Borderlinerösten å andra sidan är inte saklig för fem öre. Den är växelvis arg och skriker, tjurar eller försöker manipulera med fulretorik. Jag har lärt mig att det så gott som alltid blir bra om jag gör tvärtemot vad Borderlinerösten vill, men den jäveln kan vara väldigt övertygande och vet precis hur den ska spela på mina rädslor och svagheter.

En vän: Den här låten du skrivit är verkligen jättebra!

Borderlinerösten: Det säger hon bara för att vara snäll.

Förnuftet: Jo, fast hon har ju vid tidigare tillfällen faktiskt varit ärlig och sagt när hon inte tycker att en låt är bra.

Jag: Tycker du det?

En vän: Ja! Den är grym!

Förnuftet: Jag bedömer att hennes kroppspråk och uttryck är ärligt. Det förefaller vara äkta entusiasm.

Borderlinerösten: Jo, visst. Men vad vet hon om musik egentligen?

Förnuftet: Va? Hon har ju jättebra musiksmak.

Jag: Oj, jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

Borderlinerösten: Bra musiksmak? Är du körd i huvudet eller? Om hon gillar den här låten så kan hon uppenbarligen inte ha någon smak överhuvudtaget.

Förnuftet: Hur menar du? Vad har det med hennes estetiska omdöme att göra?

Borderlinerösten: Det är ju en asdålig låt. Det är ju vi som gjort den. Om hon gillar den så vet hon inte skit om vad som är bra musik.

Förnuftet: Va? Men så kan du ju inte resonera. Nu har ju du förutsatt att låten är dåligt vilket gör ditt antagande analytiskt sant, oavsett empiri.

Borderlinerösten: Din mamma är analytiskt sann!

Jag: Eh, jag vet inte riktigt.

En vän: Vadå?

Förnuftet: Nu är du bara dum.

Borderlinerösten: Bättre det än att vara en äcklig crackhora. Som din mamma!

Förnuftet: Nä, nu får du ta och lugna ner…

Borderlinerösten: Din mamma är en crackhora! Din mamma är en crackhora!

Jag: Jag tycker nog inte att låten är så bra faktiskt.

I och med att jag nu gått och träffat en tjej som jag är upp över öronen förälskad i så får Borderlinerösten gott om spelrum. All osäkerhet över att inte duga till och all rädsla för att bli ratad av den person jag vill vara med mest i hela världen är som en diet av pizza och ryssfemmor för Borderlinerösten. När jag väl träffar henne går det överlag bra. Då tjurar Borderlinerösten i ett hörn och muttrar ohörbart, dränkt av all ömhet och bekräftelse hon  öser över mig. Det går mindre bra när vi inte ses. Jag har upptäckt att det tar ganska exakt tolv timmar från det att vi sagt hej då till att Borderlinerösten återfått full styrka och löper amok i mitt huvud.

Nu, till exempel, har vi inte setts sedan igår morse. Vi har bestämt att vi ska ses ikväll och Borderlinerösten skriker åt mig att jag ska strunta i att åka hem till henne och istället stanna hemma och spela svår. Då blir det drama och upprörda känslor. Borderlinerösten älskar drama och upprörda känslor. Då får vi för det första uppmärksamhet. För det andra kommer saker att gå dåligt, vilket bekräftar att Borderlinerösten hade rätt i sitt antagande att den här relationen är dömd att misslyckas. Borderlinerösten försöker övertyga mig om att hon inte alls vill träffa mig ikväll, utan att jag bara är klängig och jobbig och att hon har ändrat sig och inte vill vara med mig mer.

Förnuftet försöker resonera och åberopar alla fina saker hon sagt till mig och att det ju var hennes förslag att ses. Problemet är att Borderlinerösten inte lyssnar på goda argument. Men den är ändå rätt skicklig på att använda sig av logiskt resonerande när den kontrar. ”Ja, hon kanske har velat träffa dig hittills. Men du vet ju att induktiv slutledning inte är logiskt giltig. Så du kan aldrig vara säker. Och dessutom är din mamma en tjackhora.”

Hyggligt ofta blir jag rätt trött på att vara jag.

6 Responses to “Mina inre röster”


  1. 1 Anders september 20, 2010 kl. 8:23 e m

    Glöm inte heller lille Frans, som är den där rösten som kommer snett bakifrån, till vänster om mjälten ungefär. Han bryter på tyska och kommer med dåliga råd och onödig information.

    Din vän: ‘Hej, vad roligt att träffas, det var längesedan!’
    Du: ‘Ja! Hej, vad roligt!’
    Frans: (Nu skulle det vara gütt med knackwurst. Jag tucker hon ser hüngrig ut.)

  2. 2 DJ september 20, 2010 kl. 9:13 e m

    Stratergi för tankar.
    1 Drick inte alkohol
    2 Träna är bra
    3 Ha post-it på badrumsspegeln med orden
    ”Du är en vacker och en bra människa”
    4 Tänk på hur du tänker!
    5 Nej drick inte alkohol.

  3. 3 DJ september 20, 2010 kl. 9:13 e m

    Strategi för tankar.
    1 Drick inte alkohol
    2 Träna är bra
    3 Ha post-it på badrumsspegeln med orden
    ”Du är en vacker och en bra människa”
    4 Tänk på hur du tänker!
    5 Nej drick inte alkohol.

  4. 4 Daniel september 21, 2010 kl. 11:08 f m

    ”Filthy little hobbitses…”

  5. 5 Caroline november 8, 2010 kl. 8:32 e m

    Precis så är det även i mitt huvud! Två röster som hela tiden debatterar med varandra😛

    Och ja, det är väldigt tröttsamt!

    Jag blev så glad nu när jag hittade din blogg, och att du verkligen sätter ord på det hela!

  6. 6 madinsane februari 18, 2011 kl. 10:04 f m

    äeh, det går inte.. det här inlägget är bara så fantastiskt roligt..
    *andas långsamt*
    och främst kanske för att liknande dialoger äger rum i min arma skalle också.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: