Alla hatar Mona

Vad är det med Mona Sahlin egentligen? Mitt intryck är att hela landet samlat ihop sig och bestämt sig för att tycka att Mona är dum i huvudet. Jag tror rent av att det kan vara den första politiska frågan i Sverige som det någonsin rått fullständig konsensus kring. Jag måste erkänna att min egen inställning hittills varit att inte gilla henne. Men nu börjar det likna mobbing på nationell nivå, vilket väcker mina gå på tvärs-reflexer.

Som min klasskamrat Samuel påtalade häromdagen så är det något otroligt tröttsamt över att sitta på tunnelbanan och höra människor, som helt uppenbarligen är fullständigt politiskt oinsatta, sitta och döma ut Mona som inkompetent. Vad grundar sig deras omdöme på? Det lär knappast vara exceptionellt hög begåvning i kombination med år av studier i statsvetenskap och en grundlig politisk analys.

Alla hatar Mona. Det är något varmt och mysigt med lynchmobsstämningen. ”Vi kanske är små, men vi är många och tillsammans blir vi starka” som ekorrarna i Bamse skulle ha sagt.

Men något är det med Mona. Ogillandet är inte helt taget ur luften. Om jag skulle ge mig på en gissning så skulle jag tippa att det delvis beror på hennes utseende och framtoning. Hon ser lite suspekt ut och känns ganska dryg. Det är ett känt faktum att vi människor tycker bättre om snygga människor, hur medvetna vi än tror oss vara. Men ingen av de andra partiledarna skulle direkt toppa Cosmos snygghetslista heller. Kanske är det att hon ser lite vass och asymetrisk ut? Att hon framstår som dryg är så klart ett gott skäl att ogilla henne. Men att inte vilja bli bästis med någon är ganska väsensskilt från att sluta sig till att personen är olämplig som statsminister.

En god vän till mig säger att han stör sig på att Mona pratar så långsamt. Han misstänker på basis av detta att hon är svagbegåvad. Jag vet inte det. Jag såg utfrågningen av Mona i SVT. Politiska sympatier åt sidan så tyckte jag att hon varken skötte sig påtagligt bättre eller sämre än någon annan politiker. Hon svarade ganska kompetent på flera idiotiska frågor och pratade inte så förfärligt långsamt. Vid det här laget har jag gjort tillräckligt många IQ-testningar på folk för att känna mig trygg att bedöma att Mona med största säkerhet ligger inom normalzonen för intelligens.

Jag tror att samtliga ovanstående aspekter spelar in, men jag undrar om inte en väldigt stark faktor är att hon dessutom är kvinna. ”En kvinnlig statsminister! Hur skulle det se ut? Innan man vet ordet av så vill kjoltygen ha rösträtt och tillträde till högre studier också!” Det är ett vanligt fenomen att män dömer ut sina kvinnliga chefer som inkompetenta. Min egen erfarenhet är dock att om man gräver lite mer så visar det sig ofta handla om att man helt enkelt inte gillar att ta order av fruntimmer. Men så pass jämställda är vi att vi lärt oss att åtminstone hålla tyst om det och hitta något annat att skylla på.

Jag gissar förstås bara och jag förväntar mig inte något medhåll från anti-Mona mobben. Vem vill erkänna att man är en utseendefixerad kvinnohatare? Och det är ju jättesvårt att faktiskt sätta sig in i politiken och vad man egentligen röstar på. Det är så många ord och starka färger. Man får skylla på sensorisk överbelastning och gå på magkänsla istället.

Jag lämnar det slutliga omdömet om Mona till socialismens fader, Karl Marx:

7 Responses to “Alla hatar Mona”


  1. 1 Magnus september 12, 2010 kl. 10:43 e m

    Att försöka skapa en estetisk förklaringsmodell till Monahatet säger mer om dig än Monahatarna.

    Kan det inte istället grunda sig på att:
    * hon är en fifflare av hög rang? Hon har en vandel som tvingade flera ministrar avgå från nuvarande regering.
    * hon bemöter argument grundade i fakta med känsloargument?

    Den feministiska analysen är om möjligt än mer löjeväckande. Varför är inte kvinnliga ministrar i nuvarande regering lika bespottade?

    Dina analyser bygger ju bara en komplett politiskt korrekt världsbild. Helt obegripligt att du benämner det ”gå-på-tvärs reflexer”? Snarare ”gå i etablissemangets ledband reflexer”

    • 2 silverponnyn september 13, 2010 kl. 8:18 e m

      Bästa Magnus,

      Du har självfallet helt rätt. Vi bedömer absolut inte människor efter utseende. Det är en myt som forskarvärlden försöker pracka på oss. Likaså att vi människor tenderar att följa kollektiva yttringar i attityd och åsikt. Marknadsföring är bluff och verkningslöst. Pressen har ingen möjlighet att påverka opinion. Jag förstår nu att mitt resonemang är fullständigt grundlöst.

      Självfallet är det Monas fifflande förflutna som kastar skugga över hennes kompetens som politiker. Att de ännu inte satt henne bakom lås och bom är förbluffande, för att inte säga ett hån mot vårt juridiska system. Tacka vet jag allianspartierna, där har det aldrig varit något fiffel i alla fall.

      Och visst är Mona en känslomänniska. Det torde ju vara fullkomligt uppenbart, om inte annat i jämförelse med övriga politikers fullständigt rationella argumentation. Ibland undrar jag om inte Maud Olofsson skulle kunna börja uttrycka sig med formell logik. Det är ju i princip det hon gör nu, så varför inte bara ta steget fullt ut och börja kommunicera med formler istället? Överhuvudtaget tycker jag att Socialdemokraternas valkampanj är förkastlig i hur emotionellt laddad den är jämfört med övriga partiers. Jag tänker då till exempel på Göran Hägglund som leker arga leken med en vattenbuffel. Det är bra. För jag gillar verkligen inte vattenbuffel. Vet du det Magnus, att vattenbuffeln är Afrikas farligaste djur?

      Jag är genomskådad Magnus. Jag kapitulerar. Det här vara bara ett försök av mig att vara politiskt korrekt . Men Magnus, jag vill ju vara omtyckt. Jag vill ju bara passa in. Hjälp mig Magnus!

  2. 3 Kurt september 13, 2010 kl. 1:30 e m

    Åh Emil, vad jag skulle vilja titta in i din hjärna. Kanske åka med på en liten tur á la John Malkovich, det vore kul.

  3. 6 Magnus september 15, 2010 kl. 11:19 e m

    Så unikt att raljera och inte bemöta min argumentation utan hänvisa till en diffus ”forskarvärld” som utan en enda källhänvisning förväntas bevisa alla dina (som är exakta upprepningar av mainstreammedias analyser) påståenden.

    Förstår om du har sympatier för Mona, ni verkar synkade.

    Varför är Ockhams razor alltid så främmande för vänstersympatisörer?

    Varför är det helt omöjligt att människor inte litar på en människa av den enkla anledningen att människan ifråga inte kan redogöra sakligt för sin sak. Samt att samma människa har en vandel som diskvalificerar vilken människa som helst från epitetet förtroendeingivande.

    Halmgubbar känns också väldigt 2010. Jag kritiserar dig inte för att vara PK. Jag kritiserar dig för DU TROR att DU ÄR RADIKAL (gå på tvärs), när du i själva verket går i ledet (dvs är PK). Du får gärna vara PK om det känns bra, men tro inte att du är något annat.

    Lev väl!

    • 7 silverponnyn september 16, 2010 kl. 10:02 e m

      Kära Magnus,

      För all del, låt mig förklara varför jag raljerar. Din argumentation är så pass banal och oinsatt att jag inte ser någon poäng med att överhuvudtaget argumentera emot. Jag förutspår att jag inte kommer att kunna påverka dig oavsett vad jag skriver eller vilka bevis jag lägger fram.

      Vill du veta mer om psykologisk forskning så får du slå i databaser själv. Det finns många bra, men du kan börja på t ex PsycInfo. Ockhams rakblad som teori är numera daterad. Jag rekommenderar Inference to the best explanation istället.

      Att raljera en stund över en måttligt begåvad kommentar roar mig åtminstone.

      Puss och kram!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: