PK-maffian

Jag älskar uttrycket ‘politiskt korrekt’ (ofta förkortat pk eller PK). Med politisk korrekthet avses att en åsikt eller ett uttalande är medvetet anpassat för att vara i linje med idéströmmningar hos etablerade opinionsbildare. Man uttrycker med andra ord inte sin egen egentliga åsikt, utan vad man tror kommer väcka korrekt respons hos mottagaren. Alternativt uttalas åsikten med önskan om att framstå i fördelaktig dager. Att vara politiskt korrekt är med andra ord likvärdigt med att vara falsk, feg och att vända kappan efter vinden. Att däremot vara politiskt inkorrekt är att våga bryta mot konsensus och att vara genuin i sitt uttryck. Vi kan till exempel tänka oss att det i Tyskland under sent 30-tal var i högsta grad politiskt inkorrekt att tycka att det här med att marschera i led och bränna böcker inte är en höjdare.

Det som fascinerar mig med PK-termen är dock inte så mycket dess betydelse, utan dess användningsområden som retoriskt grepp. Det finns i huvudsak två sätt att använda sig av PK på. Det ena handlar om att desarmera giltigheten i meningsmotståndares åsikt, det andra om att öka värdet i sin egen. Två exempel:

Någon annan: Jag tycker det är fel att kvinnor som grupp har lägre lön än män.

Du: Ja, det är ju väldigt PK att tycka.

Med en enkel mening har du fastlagt att den andra personen egentligen bara har sin åsikt för att det känns tryggt och korrekt. Det är inget man kommit fram till på basis av goda skäl, utan helt enkelt för att det är så man ska tycka enligt en given auktoritet.

Du: Jag tycker att det är schysst att kvinnor som grupp har lägre lön än män.

Någon annan: Hur kan du tycka så?

Du: Jag bryr mig inte om att vara PK.

Se hur lätt man framstår som en djärv nytänkare. Inte nog med att du vågar gå på tvärs med den ideologiska parnassen, du har även modet att faktiskt uttrycka din åsikt. Eftersom du tänker själv måste ju din åsikt vara grundad på skarp logik och sunda argument, snarare än en vilja att vara till lags.

Det är dock inte alltid så lätt att kunna vara inte PK. Det finns starka krafter som lägger hämsko över individens möjlighet att uttrycka sitt sanna jag. I en av kommentarerna till mitt inlägg om Sverigedemokraternas valfilm omnämndes nyligen den så kallade PK-maffian. Det är i sanning ett fantasieggande namn, men vad är PK-maffian egentligen? Det framgår förvisso tydligt av namnet att det är en ljusskygg grupp som med fula metoder påtvingar andra sina förvridna politiskt korrekta åsikter. Men vilka är de? Vilka är deras metoder? I god demokratisk anda åtog jag mig att göra gedigen research på området för att kasta ljus över detta ondskefulla fenomen.

PK-Maffian avslöjad:

Jag vill framföra ett tack till Ola för idén till inlägget. Tack ska du ha din gamle skäggbjörn!

3 Responses to “PK-maffian”


  1. 1 Cecilia september 4, 2010 kl. 10:14 f m

    Ha ha ha! Jag dog inombords av skratt. Trevlig helg.

  2. 2 silverponnyn september 4, 2010 kl. 12:42 e m

    Jag ber om ursäkt. Det var verkligen inte meningen att orsaka dödsfall.

    Men tack! Och glad lördag!

  3. 3 Rune september 14, 2010 kl. 10:53 f m

    Ha ha, väldigt roligt. Man skulle göra ett helt Sopranos-avsnitt med alternativ textning. Eller dubbat, med Torsten Flink och Persbrandt.
    Handlar inte PK om att inte klara av att bli emotsagd? För det är väl när vi inte håller med som PK kommer fram? ”Muslimer hör inte hemma i Sverige.” ”Hur kan du tycka det?” ”Du är så PK.”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: