Vad utmärker en bra terapeut?

Den nya terminens två första dagar har varit förträffliga. Klassen har delats upp efter inriktning och vi som valt kognitiv beteendeterapi har börjat med fördjupning och drillning i teori. ”Se det som att rabbla tyska prepositioner”, sa en av föreläsarna. ”Det är inte särskilt kul, men det är nödvändigt för att lära sig språket.”

Inte kul? Jag älskar tyska prepositioner.

Den första föreläsningen handlade om relationen mellan terapeut och klient. Vi blev tillfrågade att lista vad vi tycker kännetecknar en bra terapeut, vilket resulterade i en rad förslag av varierande kvalitet. Det var i synnerhet tre av de föreslagna egenskaperna som fångade min uppmärksamhet.

• Har löst sina egna problem
• Tar hand om sig själv
• Är beredd att själv göra allt man begär av klienten

Om det ligger någon sanning i att dessa egenskaper är nödvändiga för att bli en bra terapeut så är jag ordentligt rökt. Jag har ett helt flyttlass med olösta problem i form av överdrivet negativt tänkande, depressiva och hypomana episoder, dålig självkänsla samt en destruktiv självkritisk läggning som gränsar till det patologiska. Inte heller är jag något bra på att ta bra hand om mig själv. Vid 32-års ålder har jag ännu inte lärt mig att äta och sova ordentligt och jag saboterar tillvaron för mig själv på alla möjliga uppfinningsrika sätt. Vidare finns det massvis med saker jag skulle kunna tänka mig att det skulle vara rimligt att begära av en klient som jag verkligen inte är sugen på att göra själv. Helt ärligt tror jag inte att det finns en rimlig chans i helvetet att jag ska få ordning på mig själv i de här avseendena. Istället har jag valt att acceptera det som en lustig kryddning av min personlighet. Som spiskummin ungefär.

Personligen tror jag dock inte att någon av just de här tre egenskaperna är särskilt nödvändiga, eller ens fördelaktiga, för att man ska vara en bra terapeut. Jag luftade min åsikt under föreläsningen och påtalade att jag tror att det är stor skillnad på att å ena sidan veta vad som är klokt att göra och förmå en patient att lyckas med det, mot att å andra sidan kunna göra det själv. Jag fortsatte med att säga att huruvida man tar hand om sig själv eller inte bara borde spela roll om det inverkar menligt på din förmåga att sköta jobbet. Jag skulle ju i teorin kunna skjuta heroin och piska mig blodig med ris på helgerna och fortfarande göra ett bra jobb under veckorna.

Man förklarade att vad man egentligen menat var att det är viktigt att man har insyn i sina egna problem och att man är så pass problemfri att man inte bryter ihop under terapin. Det är ju inte heller bra om man är ute och dricker sprit hela natten och sen sover under mötet med klienten. Och det kan jag ju förstås hålla med om. Det låter dock mer som att det hör hemma på en lista över hur en terapeut verkligen inte bör vara, snarare än vad som utmärker en bra terapeut. För att undvika förvirring känner jag att det kanske skulle vara av värde att faktiskt även lista dåliga egenskaper hos en terapeut.

Emils lista över vad som kännetecknar en dålig terapeut

• Dricker sig kraftigt berusad under terapisessionen.
• Binder fast klienten med silvertejp, tar foton och lägger ut dessa på uglyloosers.com.
• Erbjuder sig att sälja sex till klienten.
• Tilltalar genomgående klienten med ‘ditt äckel’.
• Uppmanar klienten att ta sig i kragen och sluta grina som en patetisk liten skolflicka.
• Hotar klienten med kniv och/eller annat tillhygge om hon skvallrar.
• Uteblir från mötet och skyller på att det är klienten som tagit fel på dag. Påtalar att det ju faktiskt är klienten som är ”lite störd”.
• Förklarar att det nog ändå vore bäst för alla om klienten gjorde slag i saken och tog sitt liv. Överlämnar en lista med förslag  på lämpliga metoder samt utförliga instruktioner.

Det här är ju förstås bara mina förslag och de lämnar säkert mycket att önska. Den stora frågan är givetvis vad den störste terapeuten genom tiderna skulle ha att säga om saken. Jag lämnar därför över ordet till Sigmund Freud: