Förnedring på Pressbyrån

.


Jag tillbringade större delen av fredagen i sällskap med min vän Sofia som var på besök från London över helgen. Hon kom hem till mig strax efter lunch och efter att ha druckit kaffe bestämde vi oss för att åka in till stan för att dricka mer kaffe. På vägen gick vi förbi Pressbyrån vid Älvsjö station i syfte att proviantera med cigaretter och tuggummi.

-Ska du inte betala för tjejen också?

Jag kände inte igen mannen i kassan. Antagligen var det butiksägaren som i sista stund hoppat in för något ordinarie butiksbiträde som uteblivit. Han avslöjade sig genom det självklara sätt på vilket han glatt småpratade med samtliga kunder. Det tål att infogas att den vanliga personalen är måttligt pratsam och tämligen sparsam i fråga om skämtsamheter. Han, å andra sidan, pratade och skämtade på ett sätt som man bara gör om man faktiskt bryr sig ett skit om att kunderna ska återkomma och när ordet ‘kundkontakt’ innebär ett kul avbrott från administrativa sysslor snarare än enahanda vardag.

Sofia stod bakom mig i kön med ett paket tuggummi i handen.

-Va? Nä. Hon kan betala själv.

-Ska du låta din tjej betala ett ynkligt paket tuggummi för nio spänn? Snåla inte nu!

-Hon är inte min… Äh! Hon tjänar ändå fem gånger mer än vad jag gör.

-Det handlar om nio spänn. Kom igen nu!

Jag har i vanliga fall inga problem att betala för vänner. Jag tycker till och med om att bjuda på saker. Sofia brukar dessutom vara väldigt generös och jag tror att sist vi sågs betalade hon för både mat och öl under en hel kväll. Men butiksinnehavaren hade tagit mig med överraskning och jag fann mig inte i situationen. Så här i efterhand vet jag inte riktigt varför jag stretade emot. Kanske för att han försökte beordra mig och min instinktiva reaktion på kommandon är att göra tvärtom. Kanske för att det antagligen egentligen handlade om att han inte ville behöva betala kortavgift för ett köp på nio kronor. Det har hänt mig förr att butiksägare på Pressbyrån börjat tjafsa om det. ”Va? Ska du köpa en piggelin på kort? På kort?! Det kostar mig fem kronor! Förstår du inte att det här blir en förlustaffär för mig?!” Jag förstår att det är hårt att äga butik, men försök inte ge mig dåligt samvete för en sketen kortavgift. Oavsett vad stod jag fast i mitt beslut.

-Nä, hon ska ändå ha cigaretter också, svarade jag.

-Jaha, ok. Ja, i så fall. Tjänar hon verkligen fem gånger mer än vad du gör?

-Ja.

-Ja, då så. Fast hade det varit min tjej hade jag betalat ändå.

Det tog en stund innan Sofia hade slutat skratta. En bra stund. Vilket är en god indikation på hur pass förnedrad jag blivit.

Senare satt vi på en indisk restaurang vid Mariatorget. Sofia hade ätit tidigare under kvällen och hade därför bara beställt en mineralvatten. När notan kom började hon rota i handväskan efter sedlar för att betala sin dricka för 22 kronor. Storstilat nekade jag hennes pengar och förklarade att den här, den bjuder jag på.

Långt senare har vi skiljts åt. Jag sitter på pendeltåget. Rastlös. Uppjagad. I min hand har jag kvittot från restaurangen. Beloppet på 22 kronor är understruket med både bläck- och blyertspenna. När tåget stannar i Älvsjö trycker jag upprepade gånger på knappen för dörröppning och är ute ur vagnen innan dörrarna ens är halvöppna. Jag springer uppför rulltrappan, förbi spärrarna och fram till Pressbyrån. Nu jävlar!

Butiken är förstås stängd. Klockan är över ett på natten och de stänger åtta. Jag sjunker ner på knä och förbannar Gud. I sju år har jag bott i Älvsjö och jag kan inte minnas att jag sett butiksägaren stå bakom kassan någon gång tidigare.

Kvittot ligger nu i mitt kortfodral mellan legitimation och visakort. Någon dag kommer en av de anställda på Pressbyrån vid Älvsjö station att bli sjuk. Någon dag kommer det saknas inhoppare. Någon dag kommer butiksägaren att bli tvungen att stå bakom kassan igen. Det är den dagen jag kommer vara där för att trycka kvittot i ansiktet på honom och skrika ”Aha! Minns du mig? Vad säger du om det här då?” Min triumf blir total. Han måste erkänna sig besegrad. ”Jag bjöd på vattnet! Jag bjöd på vattnet!”

0 Responses to “Förnedring på Pressbyrån”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: