Bloggandets tre budord

Det är nu fem dagar sedan jag senast skrev någonting, vilket är lång tid jämfört med min tidigare skrivfrekvens. Jag har räknat ut att jag sedan jag började den här bloggen fram tills nu har haft en genomsnittlig textproduktion på två inlägg om dagen. Orsaken till min nyfunna skrivkramp har till stor del sin upprinnelse i en sen after work öl i fredags.

Fredagkvällen var långt gången när jag mötte upp med mina två vänner Johan och Erik. Jag hade tillbringat merparten av dagen med att umgås med min vän Sofia som var på besök från London över helgen. Senare hade även Anders anslutit och vi hade fortsatt kvällen på Black & Brown vid Mariatorget. Vid tolvsnåret hade Sofia avvikit, ölen var uppdrucken och jag och Anders började båda känna att det var dags att börja röra sig hemåt. Anders skulle dessutom upp tidigt morgonen därpå för att åka på cykelsemester. Då fick jag ett sms från Johan.

Johan: Är du fortfarande i stan?

Emil: Ja. Sitter på Black & Brown med Anders, men vi ska dra hem nu.

Johan: Cool. Stanna där. Vi kommer dit.

Emil: Var är du? För vi tänkte som sagt gå nu.

Efter det måste Johan ha hamnat i radioskugga eftersom han inte svarade på fler sms. Men, som de kamratliga själar jag och Anders är kände vi oss, trots tröttheten, förpliktigade att stanna kvar och vänta in Johan med sällskap. Ungefär 45 minuter senare snubblade Johan och Erik in genom dörren. De hade börjat kvällen med en after work på en båt någonstans och tyckte att det var långt ifrån dags för hemgång. ”Kom igen! En öl till. Pappa bjuder”, insisterade Johan. Som de kamratliga själar jag och Anders är kände vi oss förpliktigade att tacka ja.

”Det är inte för att jag vill utan för att jag måste”, avslöjade Johan när han drämde ner fyra öl på bordet. ”Om du visste hur mina två närmaste arbetsveckor ser ut skulle du också vilja glömma.” Med detta sagt började han dricka sin öl med beslutsamhet.

Samtalet gled så småningom in på ämnet bloggar. Det var då Erik avslöjade att han en gång haft en egen blogg. Tydligen hade han bara haft den två veckor innan han ledsnat, men han hade innan dess lyckats med att penetrera bloggandets kärna. ”Vet ni vad tricket med att ha en blogg är?” Erik sänkte rösten och lutade sig ostadigt fram över bordet. ”Det är tre grejer. Bara tre grejer man behöver göra”, sluddrade han insatt. Därefter förklarade Erik hemligheten med en bra blogg.

Eriks tre budord om bloggande:

1) Om du har något vettigt att säga. Skriv det.

2) Om du inte har något vettigt att säga. Skriv inget utan ta ett foto istället. Till exempel på ett gammalt staket i motljus.

3) Skriv aldrig om att du inte har något att skriva om.

Det är helt klart tre vettiga råd att följa när man tagit sig an att skriva en blogg. Problemet är att när jag vaknade dagen efter så kunde jag inte komma på en enda sak att skriva om. De enda texter som dök upp i mitt huvud handlade om att jag inte hade något att skriva om. Fan! Det låste sig. Dagarna gick. Det är lätt för Erik att posta ett foto istället för att skriva. Han är ju fotograf och en väldigt duktig sådan. Själv äger jag inte ens en kamera. Jag fruktade att det skulle vara slutet för Silverponnyn. Skulle min sista text verkligen handla om en helg på ett spa?

Så idag vaknade jag med ett ryck. Lösningen hade kommit till mig i en dröm.

Voilá!

Staket i motljus

0 Responses to “Bloggandets tre budord”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: