Dagsform

Det är inte en bra dag. Vädret är tungt och jag har en krypande känsla av obehag i kroppen. Allting känns fel och obekvämt. Sådana dagar blir jag osäker på om mitt humör faktiskt beror på yttre omständigheter eller om det är min hjärna som febrilt försöker hitta orsaker till nedstämdheten. Jag hittade ett brev från inkasso i min posthög. Det är helt klart stressande. Tydligen har ett antal fakturor skickats elektroniskt till min gamla mailadress vilket resulterat i att ärendet till slut gått till inkasso. Inkasso i sin tur hotar med kronofogden. Jag betalar i överljudsfart och skickar ett mail där jag ber dem att snälla inte komma och ta min soffa.

Senare håller jag på att hamna i bråk med Natasha över chatten. Vi har olika upplevelser av sidor i personligheten hos vårt gemensamma ex. Tydligen är det en känslig fråga för Natasha som försöker dra in mig i en ”vem känner vårt gemensamma ex bäst” tävling. Jag lyckas att inte säga något dumt och avslutar samtalet istället, men det tär på mitt ego.

Och som ett ångestladdat marsipanöverdrag över hela dagen ligger situationen med det lilla skogstrollet. Hon har inte hört av sig och mitt osäkerhetsmonster frodas. Jag tänker att jag inte ska höra av mig någonsin igen. Jag tänker att jag inte ens ska svara om hon hör av sig. Jag tänker att det får räcka nu.

Jag skickar ett sms.

Vad jag vill skriva är att jag saknar henne. Mycket. Att jag mår så bra när jag är med henne och hon gör mig glad och harmonisk. Jag vill skriva att jag tycker hon är finast i hela världen och att jag vill träffa henne nu nu nu. Vad jag faktiskt skriver:

Hej. Har det gått bra i skolan?

Det är högst osannolikt att hon är telepatisk och/eller har tillgång till ett dechiffreringsteam från någon hemlig försvarsinstans. För det är antagligen vad som skulle krävas för att kunna uttolka den högst subtila andemeningen i mitt meddelande. Men hon svarar. Hon undrar om jag vill ses, om än bara en kort stund, och om hon får komma upp. Jag försöker spela svår och säger att det kanske inte är en så bra idé eftersom jag är på dåligt humör. Men hon framhärdar och jag är inte svårövertalad. Hon kanske har någon form av telepatisk förmåga ändå.

Väl uppe på mitt rum undrar hon om hon får visa vad hon lärt sig i skolan idag. Hade det varit så att hon var i färd med att bli bilmekaniker eller läst teknisk fysik hade jag nog varit mindre upplagd. Men om någon som ska bli massageterapeut frågor om hon får öva dagens hemläxa på mig så är jag inte sen att säga ja. Så jag får massage. Det tar mindre än en minut innan det dåliga är bortglömt och jag tycker att det varit en rätt så utmärkt dag trots allt.

0 Responses to “Dagsform”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: