Jag är Stålmannen!

Jag står i hallen i min nya stålmannendräkt. Jag är fem år och det känns som att jag väntat en evighet på att mormor äntligen ska sy klart den. Blå trikåer med Stålmannens emblem på bröstet. En röd cape och ett par röda kalsonger som jag tagit på mig utanpå. Det känns lite obekvämt med två par kalsonger och en trikå, men det är väl så det måste kännas att vara Stålmannen. Stövlarna är inte riktigt rätt. Jag har inga röda stövlar så det får bli ett par svarta i galon med fodring istället. Det funkar. Nu är det dags att bekämpa brottslighet i villaförorten.

Jag springer ut på gatan där de andra barnen i området är samlade. Vi är många barn som bor här på gatan och det är nästan alltid någon lek eller aktivitet på gång. När jag kommer ut verkar de hålla på och bestämma om de ska spela boll eller hoppa rep. Therése är äldst så hennes ord brukar väga tungt. Hon är snäll och styr upp så att det händer saker. Innan var det Johan, men han har börjat på högstadiet nu och är för gammal för att leka med oss.

Med viga kliv hoppar jag fram och ställer mig framför de andra barnen. Händerna på höfterna. Rak i ryggen. Jag är Stålmannen! Jag kan flyga och är superstark. De förväntade uttrycken för beundran uteblir. Istället hör jag fnissningar. Någon pekar. Jag tar ett kraftfullt skutt och uppammar min mest heroiska stålmannenröst. ”Händer det några brott här?”, ryter jag. Fnissningarna övergår till gapskratt. Jag känner mig inte så värst osårbar längre. Jag känner mig som en liten kille med utstående framtänder i svarta galonstövlar med kalsongerna utanpå kläderna. Skratten slutar inte. När gråten börjar komma rusar jag in bakom syrenbuskarna och tar en omväg hem. Min röda cape fladdrar skamset efter mig.

Hemma. Jag sitter i Mammas knä. Hon försöker trösta. ”De var inte elaka. De skrattade bara för att de tyckte du var så gullig.” Inget mamma säger får mig att sluta gråta. Skam och ilska. Jag springer in på mitt rum och smäller igen dörren efter mig. Jag är fan inte gullig. Jag är Stålmannen!

Jag hade aldrig på mig min stålmannendräkt igen.

 

Stålmannen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Arkiv

juli 2010
M T O T F L S
    Aug »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Gör sällskap med 7 andra följare


%d bloggare gillar detta: