Min ex-kompis Martin

Vi står i en ring runt Martin – jag, Michael och Andy. Övriga barn på skolgården har samlats runtomkring för att bevittna det som ska ske. Stämningen är laddad. Förväntansfull. Några ropar. Jag ser dem inte. Jag ser bara Martin, Michael och Andy. Det här är en rit som måste genomgås. Och jag är lika skyldig som alla andra.

Jag är elva år. Det är i slutet på vårterminen i sexan och sommaren har kommit tidigt. Vi är några stycken i klassen som ska åka och bada efter skolan och man vet att Hanna och Carro kommer att sola topless. De var först in i puberteten och är ständigt mål för killarnas uppmärksamhet. Martin frågar om han får följa med, men det är ingen som vill ha honom med. Jag och Martin brukar umgås. Vi tecknar serier och spelar rollspel. Han är minst lika bra på att teckna och måla som jag. Antagligen bättre. Han har en naturlig känsla och begåvning för det som jag saknar. Vi har en egen liten värld tillsammans vid sidan om skolan. Men Martin är fel. Han förstår inte de sociala koderna. Han bor i fel ända av Frösakull, han har fel märke på sina kläder och kan börja gråta hejdlöst när någon retas med honom. Mobbingen i klassen är demokratisk på så vis att alla kan drabbas. Ingen är någonsin säker. Det är bara jag och Andy som oftast klarar oss, för man vet att vi biter tillbaks så hårt att det inte är värt det. En gång berättar fröken om AGA och hur man uppfann gasol. Michael räcker upp handen.

-Men fröken! Martin sa att det är hans pappa som uppfann gasol.

Fröken ler och småskrattar.

-Ja, nä så var det ju förstås inte.

När klassrummet börjar tömmas för rast sitter Martin tyst och stirrar ner i sin bänk. ”Hur är det Martin?” frågar fröken, vilket får honom att explodera i ett hav av snor och tårar ”Jag har inte alls sagt att det var min pappa!”. Vi andra går ut på rast medan fröken tröstar. Förakt. Att gråta är svagt.

Vi står i ring på skolgården och Martin vrider sig i smärta. Men han säger ingenting. Han bara grimaserar. Med hjälp av min verbala vapenkraft har jag lyckats kämpa mig till en plats i det coola gänget i klassen. Men det är en osäker position, ständigt hotad. Jag är kortast i klassen, har tandställning och är värdelös på sport. Varje dag måste hackordningen etableras och min relation med Martin tynger ner mig. Jag försvarar Martin genom att attackera när någon stör sig på hans fula jeans. Men det vet han inte om för han är aldrig där när det händer. Nu har Martin gjort misstaget att försöka ta ett kliv in i det coola gänget. Han har överträtt en förbjuden gräns och han måste lära sig sin plats. Michael kommer på idén att Martin kan få följa med till stranden om han kan stå ut att bli nypt av oss i fem minuter utan att ge ifrån sig ett ljud. Ingen tror att han kommer klara det och jag hoppas att han ska ha vett att träda tillbaks och säga nej.

Martin vill verkligen följa med och bada. Han åmar sig och grimaserar. Michael gillar att nypas och han nyper hårt. Både han och Andy ler och är vilda i blicken. Jag mår illa. Jag nyper i Martins kläder, för jag kan inte backa ur nu. Min position kräver att jag är delaktig. Fem minuter senare är Martin fortfarande tyst. Misshandeln upphör. Besvikelse, men också respekt. Martin har stått ut och därigenom stigit i status. Den eftermiddagen blir det bad och strand för Martin också.

Femton år senare försöker jag ta upp kontakten med Martin igen. Vi har glidit ifrån varandra och jag måste sona. Jag har inte hört av någon annan från vår klass sedan vi slutade nian, men jag får tag i Martins mailadress och skriver. Jag ber om ursäkt. Jag säger att jag förändrats. Men han vill inte veta av mig och jag förstår honom.

1 Response to “Min ex-kompis Martin”


  1. 1 Sara augusti 1, 2010 kl. 9:37 e m

    Nu gjorde det istället lite ont.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Arkiv

juli 2010
M T O T F L S
    Aug »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Gör sällskap med 7 andra följare


%d bloggare gillar detta: