Det lilla skogstrollet i källaren

Jag fick just besked om att jag ska på någon slags date på onsdag. Tjejen i fråga är förstås inte helt införstådd i att det rör sig om en date, och jag är inte säker på att det blev bättre av att jag skämtade om att jag skulle ta med en tvångströja och en injektionsspruta med 50 mg Stesolid. Det lät bättre i sitt sammanhang.

Jag har gått och blivit romantiskt intresserad av ett litet skogstroll som bor i gruppboendet i källaren. Hon är hälften skogsfolk hälften cirkusmänniska och har utvecklat någon form av stadsfobi efter att inte ha varit utanför Älvsjö på tre veckor. Jag har på sistone märkt att hon gärna undviker att prata med mig och hittar på ursäkter för att dra sig undan när jag kommer i närheten. Men häromdagen uppenbarade sig ett perfekt läge för att fråga henne om en date. Vårt gemensamma sällskap gick iväg för att gå på toaletten, så jag motade in skogstrollet i ett hörn och frågade om vi inte skulle ses någon kväll i veckan. ”Men vi ses ju nu”, stammade hon fram. ”Ja, men jag tänkte ta dig in till stora stan och visa dig det flotta livet” framhärdade jag. Ungefär då kom vårt sällskap tillbaka. Skogstrollet hann förstås inte svara i ord, men det var fullständigt uppenbart utifrån hennes jagade blick att hon ville. Idag bestämde jag mig för att onsdag vore den bästa dagen och postade en bild på tre kattungar på hennes facebooklogg. Så nu är det bestämt. Ett tag var jag lite orolig att hon kanske skulle ångra sig, men sådan är jag. Jag tänker alltid att det värsta ska hända så att jag ska slippa bli besviken.

Porträtt av skogstrollet gjort i Microsoft Paint. Hon är väldigt snygg.

En sak som bekymrar mig dock är att jag tänker att hon kanske bara är intresserad av mig för att hon varit isolerad i tre veckor. Man kan tänka sig att hon utvecklat någon form av fängelsesyndrom där man i brist på objekt för sitt romantiska intresse tvingas rikta det mot vadhelst som finns tillgängligt. Fängelsevakter, en annan medfånge eller, som i det här fallet, vår gubbsura granne som muttrar argt från sitt gömställe bakom växthuset. Sett ur det perspektivet är det förstås dumt att ta med henne in till stan där det finns andra konkurrerande hannar. Det bästa vore om jag byggde en liten koja åt henne i skogen där hon kan leva på bark och vad mer skogsfolk kan tänkas äta. Det tror jag hon skulle tycka om.

0 Responses to “Det lilla skogstrollet i källaren”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Arkiv

juli 2010
M T O T F L S
    Aug »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Gör sällskap med 7 andra följare


%d bloggare gillar detta: